Jag undrar ofta vad det är som gör att man inte får napp på arbetsmarknaden. Jag har inget bra svar mer än att min kompetens inte är speciellt efterfrågad. Inom min bransch verkar det som att man måste komma in på en mycket låg nivå, där jag ses som överkvalificerad, för att nå en högre nivå där jag för tillfället ses som underkvalificerad. Med andra ord, väldigt svårt att överhuvudtaget ta sig in någonstans.
Vad tror du är din anledning till att du inte får napp på arbetsmarknaden?
Hej!
SvaraRaderaJag kommer nog snart vara i samma sits som du då jag tar ut min fil.mag. i PA. Och jag märker att det som kan vara orsaken att många i min omgivning inte får den där slutgiltiga möjligheten till intervju/jobb på grund av ett CV eller personligt brev som saknar touchen. Ofta kan det bli så om man sökt alldeles för många jobb och undermedvetet tappar "glöden".
Om du tror att detta kan stämma, får du gärna ta en fundering kring om du kanske vill ha hjälp att skriva ett? Jag skulle tycka det var väldigt intressant att se om man kan hjälpa en ung akademiker ut i arbetslivet. Och jag hoppas och tror att också du kan märka av en skillnad.
Vad säger du? :)
Själv vill jag skylla på hela utbildningshysterin. Nu så här i efterhand så undrar jag varför jag ens skulle utbilda mig. Utbildning var ju dock en bra sak fick man höra från högstadiet. Utbildning skulle ge trygghet och hög lön.
SvaraRaderaFör min del så beror det nog på att jag egentligen inte skulle varit ingenjör men vågade ändå inte sluta på grund av att jag kommit så långt redan samt att löftena om ingenjörsbristen ekade hela tiden.
För mig handlar det mest om att jag är för ung och har för dåligt med arbetslivserfarenhet. Jag hoppade direkt från gymnasiet till universitetsbänken.
SvaraRaderaTror att man måste ha "rätt namn" för att komma in på arbtesmarknaden. Har själv som akademiker märkt detta. Inte undra på att sverigedemokraterna växer!
SvaraRaderaSjälv har jag lyckats få praktik och kortare konsultuppdrag, men för att få in min första fot på en praktik krävdes först att man stämplade i 18 månader. Jag tiggde och bad på arbetsförmedlingen om att få någon ingång till erfarenhet men de sa åt mig att söka jobb (no shit Sherlock vad tror ni jag har gjort hela tiden?).
SvaraRaderaTill slut fick jag en praktik, som ledde till en annan praktik som sen ledde till mitt första "riktiga" jobb även om det var ett kortare uppdrag. Tyvärr går det veckor mellan uppdragen och jag är på väg mot fas 3 lagom till hösten 2012. Hade jag fått praktik redan dag ett hade jag nog aldrig haft det här problemet.
Skulden lägger jag alltså på det här konstiga kösystemet där arbetslösa måste sitta och rulla tummarna innan de kan få praktik. Ingen vill anställa en ung akademiker utan erfarenhet så man sitter där och får söka massa jobb där det krävs minst fem års erfarenhet bara för att inte få a-kassan indragen.
Att sen högskolorna bara lär ut massa teori och inte får (enligt lag) anordna praktik eller praktiska kunskaper enligt vissa utbildningsbestämmelser gör ju inte saken bättre.
Hej, jag är 51 och har hortonomexamen sedan 2007 och arbetslös sedan 2009. Jag anmälde mig som arbetslös och jag hade en del idéer och förslag till hur jag snabbt skulle kunna komma ur min arbetslöshet, bl.a. omskolning och korta kurser som i förlängningen skulle kunna ge mig jobb i nästan vilket lager som helst. Men som en del andra här har nämnt och upptäckt så skall man först vara inskriven hos arbetsförmedlingen ett antal månader för att ens bli påtänkt för dessa "åtgärder". Idag, 2012 är jag fortfarande arbetslös, min sambo har ensam dragit hela lasset och det har nu gått så långt att jag funderar på att skita i allt.
SvaraRadera