På väg mot "Fas 3"?

Det är säkert flera av er bloggläsare som idag såg Uppdrag Gransknings reportage kring AMS-åtgärden Fas 3. Jag själv har nu snart varit arbetslös i ett år och under den tiden hunnit delta i jobbcoaching. Jag tänker med fasa på risken att själv hamna i en Fas 3-åtgärd då det ju sägs att ju längre man är arbetslös, desto större risk är det att man förblir arbetslös.

Hur länge har du som bloggläsare och arbetslös akademiker varit arbetslös? Kan man se det som mer och mer omöjligt att få ett jobb ju längre man är arbetslös trots att man har en lång utbildning?

Jag tvivlar stort på att det går att komma in på arbetsmarknaden och än mindre få ett arbete som har med utbildningsområdet att göra. Detta trots att jag är i "passande" ålder, har dubbla utbildningar och är 100% arbetsför.

Varför får du inte napp på arbetsmarknaden?

Jag har nu snart gått arbetslös i ett år efter examen och  vissa dagar känns det smått panikartat att bara gå hemma och aldrig få chansen till ett arbete. Även om jag vet att jag inte är ensam om det här så är det inte någon större tröst alltid. Jag har lagt ner mycket tid och pengar på min utbildning och har även en del praktisk erfarenhet.

Jag undrar ofta vad det är som gör att man inte får napp på arbetsmarknaden. Jag har inget bra svar mer än att min kompetens inte är speciellt efterfrågad. Inom min bransch verkar det som att man måste komma in på en mycket låg nivå, där jag ses som överkvalificerad, för att nå en högre nivå där jag för tillfället ses som underkvalificerad. Med andra ord, väldigt svårt att överhuvudtaget ta sig in någonstans.

Vad tror du är din anledning till att du inte får napp på arbetsmarknaden?

Frustrerande att inte vara till någon nytta!

Dagarna bara går och man är inte till någon nytta trots en lång utbildning och höga studielån. Det är som ett skämt egentligen att akademiker som ägnat mycket tid till en utbildning sedan inte är till nytta i samhället. Antingen är man för överkvalificerad eller så är man underkvalificerad, det tycks inte finnas några passande jobb för ett stort antal av alla som utbildar sig.

Det är hemskt att dagarna bara går för även om det går att engagera sig som volontär, ägna sig åt fritidsintressen osv så är det ju inte det som var målet med att utbilda sig. I alla fall jag får mindre och mindre inspiration och motivation att leta jobb och när man väl sökt nåt, ja då är det långa väntetider innan svar och sen är det alltid ett nej man får.

Antar att det finns fler med liknande upplevelser?

Att vara arbetslös akademiker

Jag är arbetslös och akademiker sedan juni 2010 och har sedan dess sökt ett stort antal jobb, hunnit gå i jobbcoaching, skrivit och skrivit om CV:n, sökt jobb på annons och skrivit spontanansökningar. Jag har en bred samhällsvetenskaplig utbildning som både är teoretiskt och praktiskt inriktad. Så jag undrar varför jag egentligen är arbetslös? Jag har fått bra feedback på ansökningshandlingar och lägger också mycket tid på att göra bra ansökningar. 

Vad är din erfarenhet av att vara arbetslös akademiker? Vilka är svårigheterna?