Dagarna bara går och man är inte till någon nytta trots en lång utbildning och höga studielån. Det är som ett skämt egentligen att akademiker som ägnat mycket tid till en utbildning sedan inte är till nytta i samhället. Antingen är man för överkvalificerad eller så är man underkvalificerad, det tycks inte finnas några passande jobb för ett stort antal av alla som utbildar sig.Det är hemskt att dagarna bara går för även om det går att engagera sig som volontär, ägna sig åt fritidsintressen osv så är det ju inte det som var målet med att utbilda sig. I alla fall jag får mindre och mindre inspiration och motivation att leta jobb och när man väl sökt nåt, ja då är det långa väntetider innan svar och sen är det alltid ett nej man får.
Antar att det finns fler med liknande upplevelser?
Jag håller med om detta. Jag har visserligen bara varit arbetslös en vecka denna gång men är redan frustrerad då möjligheterna i mitt område är små. Det är lätt att känna sig värdelös. Jag har försökt utnyttja de kontakter jag har men resultatet är bara negativt än så länge (började söka arbete sedan januari).
SvaraRadera@anonym: Ja, en vecka är ju väldigt lite då AF säkert kommer att erbjuda dig någon form av kontakt eller liknande. Själv kom jag in i jobbcoaching men jag vet inte nu om och i så fall vad AF kommer att erbjuda för något. Har du blivit erbjuden coaching eller liknande?
SvaraRaderaEn vecka är visserligen lite men tittar jag tillbaks så har det varit så, arbetslöshet varvat med 6-18 månaders jobb. Jag har doktorsexamen i botten med en del forskningserfarenhet men det räcker inte. Min handläggare tyckte att jag inte behövde någon coach men ville jag ha en så skulle jag välja noga. De kan inte göra mycket mer än så. Inget nytt för mig egentligen.
SvaraRadera@Anynym: Vad menar du att din examen inte räcker till för? Är det några speciella arbetsuppgifter? Man kan ju knappast komma så mycket högre när det gäller utbildning så i så fall kanske det är mer praktisk erfarenhet som saknas?
SvaraRaderaJag har själv det problemet med att jag har mycket utbildning men inte så mycket praktisk erfarenhet...
Att få ett fast arbete inom mitt menar jag. Jag tycker att jag har nu hyfsat praktisk erfarenhet så jag vet inte om jag bara haft otur eller vad det är. Jag hade chans på ett fast arbete som jag själv sa upp mig ifrån (ångrar det inte trots allt, hade mina skäl) men efter det har det blivit vikariat eller projekt där vi inte fick mer pengar eller forskningsledaren lade ner sin forskning. Nu senast ville de ha kvar mig men kunde inte erbjuda mig tillsvidare tjänst (som de måste efter 2 år). Som vanligt finns det inte mycket annonserat inom mitt område (molekylärbiologi) och konkurrensen är stor.
SvaraRadera@Anonym: Vad finns det för alternativa områden förutom forskning? Har du testat att bredda din sökning?
SvaraRaderaInte lätt, jag vet själv hur det är men ibland kan det ju vara det mest långsökta som ger framgång.